ETK Tennis Camp-09

Tränarmötet är första gången de andra tränarna kommer i kontakt med lägret, förutom via bloggen. Därför är det viktigt att redan då ge dem så mycket som möjligt. Idealiskt skulle vara att lägga mötet en vecka innan lägret, men eftersom det har varit lite problem med att få tag på tränare och att en del viktiga saker inte varit klara förrän nu har gjort att vi kommer ha mötet idag, lördag, istället. Jag känner dock inte att vi ligger efter eller är stressade, utan konstaterar istället att det var bra att det blev idag. Vad är det då som vi ska gå igenom? Så mycket som möjligt egentligen, men eftersom jag vill begränsa till  drygt en timme tänkte jag välja ut "de riktiga godbitarna" - det viktigaste alltså.

• Ge en sammanfattning av projektet.
• Utrustning. Innan vi går in djupt på idéer, schema osv - måste vi diskutera hur vi får fram material, alltså utrustningen vi behöver. Det viktigaste av allt är att få fram en videokamera och ett stativ. Får vi inte tag i det måste vi göra om första dagens aktiviteter. Vi behöver även en bra digitalkamera, 20 CD-skivor (tar jag hand om, förhoppningsvis kan CD användas, annars DVD), mappar/plastfickor, etikettpapper för att göra etiketter till mapparna, material till teorin (tar jag hand om), tre tryckförband för teorin om skador, utvärderingsformulär (redan klara men gå snabbt igenom).
• Teorin. Förslag från de andra tränarna, både om var teorin ska ligga i schemat, vilka områden vi ska ta upp och i stora drag vad vi ska ta upp inom varje område (se inläggen om teori).
• Vi tar en kvart med att brainstorma övningar till ett spelövningskompendium som ska innehålla minst 15 övningar - för att vi så lite som möjligt ska behöva upprepa oss.
• Schemat. Vi går igenom schemat och diskuterar framförallt förmiddagarnas och eftermiddagarnas tennisspelande. Min tanke är inte att jag ska förklara varför jag lagt allt som jag gjort (det kan läsas på bloggen), utan att vi ska hjälpas åt att komma framåt med hur vi konkret ska lösa rotationer, vad vi ska ha på olika banor (jag tänkte jobba mer med det imorgon, men det är nog bra att alla är med och ger nya infallsvinklar). Gå igenom idéerna allt eftersom de kommer upp i planeringen - titta därefter igenom på bloggen så att jag inte glömt nämna någon av idéerna - ett av mötets viktigaste områden.
• Teknik. Alla tränarna har ju redan avancerad teknik, men kort om hur man korrigerar (försök hitta ursprungsproblemet etc), bra teknikinlärningsövningar - kort sagt: vi ska inte gå för djupt in på denna punkt eftersom man lätt kan ha ett helt möte om den.
• mathämtning, frågor till PO som jag kan framföra, frågor om lägret (det kommer ju såklart allt eftersom, det är inte dirkekt ett formellt möte så vi pratar givetvis helt fritt, men inom dessa ramar)
• Berätta vad jag har kvar att göra innan lägret startar (se http://etktenniscamp.blogg.se/2009/august/utkast-under-projektets.html) och diskutera därefter om det finns något mer att göra.

·  

 

 

Att jag inte har skrivit på ett tag beror – självfallet – inte på lathet. Istället känner jag att jag har lagt lite väl mycket tid för att det ska rymmas inom tidsramarna för projektet. Totalt har jag nu lagt 42,5 timmar på projektet, alltså på förberedelser. Eftersom jag planerade att lägga cirka 50 timmar totalt på förberedelser kommer det antagligen gå ganska jämt ut. Jag har en del saker kvar att göra (se nästa inlägg) samt ett tränarmöte att handskas med. Som en liten påminnelse äger lägret rum vecka 33, alltså veckan efter nästa. Såhär har jag hittills arbetat (eventuellt kommer jag inte ha med tränarkursen, då den tar för mycket tid): 3h på bloggen och schemat 9/7, 1,5h intervju+skr på bloggen+schemat 8/7, 2h på schemat, och i viss mån på bloggen (mycket arbete som inte syns) 7/7, 0,5h bloggen 4/7, 10h (läsa pinocchioeff), 4h skr på bloggen 3/7, 14h tränarkursen, 3h på nptks läger, 2h med John, 2,5h göra affischer+sätta upp dem, 8h tidigare blogginlägg.

Jag har under de senaste två dagarna suttit med fyra ihoptejpade A3-papper som inom en snar framtid kommer likna ett schema. När jag är klar med det kommer jag självfallet lägga upp allt på bloggen. Men dit är det ett tag. Mitt stora dilemma är hur vi rent praktiskt ska lösa grupperna. Vi kommer nu antagligen få fem grupper med fyra spelare i varje grupp. Varje grupp har en tränare. Så långt är allt glasklart. Därefter måste en fråga besvaras: ska alla grupper rotera på samma sätt, det vill säga att vi har fem olika stationer som alla ska spela på? Fördelen med detta är att det blir mer variation för spelarna, att det blir fler byten (vilket kan vara en fördel) och att vi lättare kan styra över vad alla ska göra. Nackdelar med detta är att vi kommer ha väldigt varierande ålder på deltagarna, de yngsta kommer vara födda 02, alltså sex och sju år. Det är ju inte direkt en hemlighet att barn i den åldern fungerar lite annorlunda än äldre barn (det har de tagit upp på varenda tränarkurs jag varit på) - de har svårare att hålla koncentrationen uppe längre stunder, de har givetvis inte nått samma nivå som säg en 13-åring, kort sagt - de skulle tjäna på ett annat upplägg än de äldre. Därför skulle det finnas en poäng med att skilja de yngsta grupperna från de andra och ha en annan planering för deras tennisträning (de är ändå med på fys/lekar, teori och så vidare, men deltar inte i stationsspelet, collegematchen på slutet och annat som kräver en större spelmässig mognad). De två yngsta grupperna, de åtta yngsta spelarna, skulle därför kunna spela tillsammans med två tränare där de får stimuleras "på sina villkor" med mer lekar, lekfullare spel, fler avbrott med mera. Detta koncept har vi haft tidigare på läger jag varit med på och det har visat sig att det fungerar mycket bra.

Det gör alltså att vi får tre grupper (totalt tolv elever) och tre tränare som jag måste ta hänsyn till när jag lägger upp förmiddagens och eftermiddagens tennisspelande (mer om det senare). Dessutom kommer vi antagligen få fyra banor till dessa tre grupper, då de yngsta oftast bara kommer använda en bana.

Vi väntade oss cirka 25 anmälningar till årets läger. Vi har tidigare arrangerat läger på samma sätt, som fyllts upp till max, därför tyckte vi att 25 elever var allra bäst, eftersom vi bara har fem banor, och därför kommer vara fem tränare. Hittills har det dock bara anmält sig 20 elever, fem färre än jag hoppades. Det är oväntat, eftersom jag och mina kolleger gjort ganska mycket för att "sprida ordet". Det verkar som om fler elever är benägna att spela i början av sommaren, kanske för att deras föräldrar tar semester senare, och därför åker på semester då istället. Det har därför funnits mycket konkurrens av andra läger i början av sommaren, bland annat ett som Ellagård hade - som fick 29 deltagare med i stort samma upplägg och marknadsföring. Men vad vet jag. För att ha försökt fylla de sista platserna hade man kunnat vidta olika åtgärder. Något som jag kom att tänka på, men som inte klubben trodde på, var att sänka priset några hundringar för att fylla de sista platserna. Det fungerar ju i andra sammanhang, så varför kunde det inte fungera nu också, det är ju trots allt en av ekonomins självklaraste lagar. Klubben trodde att det inte hade någon betydelse vad det kostade, utan att det var att man inte kunde då, där skon klämde. Jag tror att det kan vara en kombination, och att man kan få med några genom att ge en liten "sista-minutenrabatt" och på det sättet fylla de sista platserna. Sedan kan man ju alltid marknadsföra sig bättre, sätta upp fler affischer och så vidare, men jag valde ju att inte lägga fokus vid just själva marknadsförningen (alltså, jag marknadsförde oss, men inriktade inte hela projektet på det). Jag sa ju tidigare att jag inte skulle ta upp ekonomin och kommer därför inte nämna detta deltagartapp något mer, utan konstatera att det självklart ger mindre inkomst för lägret, dock inte exeptionellt stor, men samtidigt får vi större möjligheter med de elever som kommer. Så tur i oturen, kan man säga. Jag kommer självklart fortsätta i samma takt som tidigare med förberedelserna.

• Kamera - vi kommer ta mycket bilder (både gruppbilder och bilder som dokumenterar lägret)
• Filmkamera - för att filma teknik och eventuellt andra "roliga händelser"
• 25 CD-skivor (alternativt DVD-skivor om det inte går med CD) - där vi ska lägga in teknikfilmerna tillsammans med bilder och annat material
• 25 pärmar/mappar/plastfickor - för teoripapper. Mapparna ska dessutom ha ettiketter på sig (därför behöver ettikettpapper inhandlas, för att sedan användas för att skriva ut ETK-loggan på). Detaljen med ettiketter må verka lite onödig, men den har större betydelse än man kan tro. Dessutom kan vi sedan skriva varje spelares namn på ettiketten. - etiketterna fixade
• Enklare texter om det vi tar upp på teorin - kostcirkeln, tallriksmodellen, hur man förebygger skador, hur man räknar i tennis, ett teknikanalyspapper (inte för alla) etc.
• Tre elastiska lindor (tryckförband?) för att stabilisera en stukad fot (för teorin). - lindorna fixade
• Utvärderingsformulär med frågor om vad man tyckte om lägret, förslagsvis med gubbar som man ska visa hgur glada de är, modell lågstadiet (så att jag kan få feedback till projektet). - formulär fixade

Givetvis kommer det tillkomma mycket mer.

Som jag tidigare nämnt gick jag för några år sedan på ett läger nere i Borås som jag tyckte var mycket bra. De hade många intressanta metoder, modeller och upplägg. Därför tänkte jag att jag kunde få ut något av en intervju med Per, ledaren för lägret, om framför allt schema och struktur. Viktigt när det gällde schemat och upplägget tyckte han var att ha lagom stora grupper och att man i genomsnitt inte hade fler än fyra elever per bana (med undantag för vissa matningsövningar). Det är också till stor hjälp att man roterar mellan olika "stationer" (banor, teori, fys etc) istället för att man spelar på en bana hela passet. Eftersom vi inte har någon brist på banor behöver vi inte tänka på att lägga in teori och fys som en del i rotationsschemat, istället kan vi låta alla ha teori och fys samtidigt (inte nödvändigtvis med varandra) vilket gör det lättare för oss eftersom det skapar en bättre struktur bland annat, däremot är rotationen något vi kommer ta till oss.

När jag tog upp att vi tänkte ha teori sa han direkt att det var viktigt att få med dem som lyssnar. Eftersom det är barn som det gäller blir de lätt uttråkade vid för mycket långa monologer. Istället bör man interagera med eleverna, det vill säga att de är aktiva, genom att alla pratar med varandra istället för att en ledare pratar hela tiden, att man låter eleverna prova på olika saker, praktisera. Exempelvis kan eleverna få träna på att lägga på ett tryckförband på en "stukad fot". Det är dessutom viktigt att kunna som tennisspelare, eftersom sådana skador är vanliga, framhåller Per.

Att jobba med yngre elever (under tolv), vilket de flesta av våra elever kommer vara, kräver mer uppstyrt spel: alltså att tränaren startar fler bollar och är med och styr i spelet (och i träningen generellt) mer än om eleverna hade varit äldre. Så ofta är matningsövnignar användbara när det gäller lite yngre spelare. Det man bör undvika då är att få långa köer med många spelare som väntar. Istället kan man ge eleverna andra uppgifter samtidigt, göra så kallade "superdrills" (mycket användbar övning som beskrivs närmare i annat inlägg). Att ge förmiddagen ett tydligt fokus på teknik kan vara smart, då man på förmiddagen har lättare för att ta in tekniken. På eftermiddagen ligger fokus mer åt spelövningar, matcher, taktik (för de äldre) - då ligger alltså motivationen i matchspel. Att dela upp dagarna på det här sättet är något man ser på många håll, på många läger. Dessutom gör uppdelningen att man lättare kan ge lägret en tydligare struktur, en petitess kan tyckas men allt som ger bättre struktur utan att förhindra improvisation tycker jag är något att sträva efter hur betydelselöst det än är (självklart är det meningen att man ska slänga in en rolig spelövning om teknikträningen blir för långtråkig). Per avslutar med att säga att teman är bra att använda sig av, alltså olika inriktningar (kan röra sig om alltifrån attackspel till kroppsrotation i forehand), både för olika dagar och övergripande för hela lägret, "men då är det snarare läger med äldre deltagare som det gäller (alltså ett övergripande tema)", säger han. Eftersom de flesta av våra deltagare kommer vara under 15 år finns det ingen poäng med att inrikta lägerveckan på exempelvis attackspel, eftersom så unga spelare behöver mer bredd - både för att de inte kan så mycket om allt så att man kan inrikta det på en väldigt specifiserad del av tennisen, och för att det blir roligare så.

Totalt har jag hittills lagt cirka 43 timmar på lägret. Tid som jag lagt på själva bloggen har jag beräknat till cirka 12 timmar, boken som jag läste (pinocchioeffekten) tog mig ungefär 10 timmar, jag la tre timmar på att vara tränare på ett annat läger för att få idéer till mitt (som jag skrivit om tidigare), jag har lagt två timmar på att prata med andra tränare och det tog slutligen 2,5 timmar att skapa affischerna och åka runt och sätta upp dessa.

När jag punktat upp det såhär så ser jag att jag skulle behöva ändra på det jag tidigare skrev om tidsdisposition (20 timmar - intervjuer, kursen som jag gick, läsa litteratur, förbereda mig med idéer från andra läger, 30 timmar - förberedelser - skriva på bloggen, 40 timmar - effektiv tid under lägret, 5 timmar - förberedelser under själva lägerdagarna, tid jag lägger ned efter tennisens slut, 15 timmar - efterarbete). Jag har redan lagt ned mer tid under första kategorin, som jag skulle behöva ändra från 20 till 30 timmar. Tid jag skulle behöva lägga på bloggen måste jag med de realistiska glasögonen på höja från 30 till minst 35 timmar eftersom jag redan lagt minst 12 timmar och planerar att i slutänden ha i runda slängar 100 inlägg. De fem timmarna jag kommer lägga utanför banan med att förbereda exempelvis papper och vad som ska hända nästa dag känns rimligt att det blir en till en och en halv timme per dag, alltså mellan 5 och 7 timmar. Efterarbetet kommer bero ganska mycket på vad resten tar, det vill säga hur mycket tid jag har kvar. Jag kommer alltid kunna lägga mer tid på det. Alltså är jag, med de realistiska glasögonen på, uppe i 127,5 timmar, vilket känns som ett ganska rimligt antal timmar att lägga ned. Jag kommer hädanefter anteckna för varje dag hur mycket tid jag lägger, så att jag ska kunna se hur pass väl jag följer förutsägelsen. 

Jag märker att ju mer jag skriver desto svårare blir det att behålla en tydlig struktur. Jag kommer därför att vidta några åtgärder: om ett inlägg bygger på ett annat kommer det stå, för att det ska bli lättare att söka på det. Jag kommer i möjligaste mån låta varje inlägg handla om ett specifikt och mycket avgränsat område istället för att skriva många tankar som följer på varandra. Det kommer därigenom att bli lättare att bygga på med nya tankar när jag kommer på, istället för att jag ska behöva gå in och redigera i befintliga inlägg. Jag kommer även inom kort lägga upp en mindmap med så många av områdena som möjligt, just för att kunna få en struktur och en överblick på något som blir större och större (vilket givetvis är bra).

Ett förslag som kan vara roligt är att eleverna hjälps åt att hitta på nya spelövningar och lekar. Man kan ordna alla i blandade grupper som tävlar mot varandra i att hitta på nya spelövningar, medan vi tränare går runt och hjälper. Detta är bra för deras kreativa förmåga, det gör så att vi tränare kan göra träningen roligare, det ger oss även fler varianter till spelövningar.

Klassiskt föremål för teorigenomgångar som leder in bra på fys (mer om fysen senare) och även på stretching. De viktigaste punkterna när det gäller kroppen är rörelseapparaten – framför allt muskler, leder och ben och skador – när kroppen går sönder. Inom dessa områden kan jag redan mycket men kommer antagligen behöva läsa på ännu mer. Beskriv hur muskeln fungerar (visa exempelvis en bicepscurl och berätta hur muskeln arbetar – därefter kan eleverna få gissa sig till vilken muskel som arbetar i en speciell rörelse) – eleverna får prova på hur starka musklerna är i olika lägen (exempelvis där en ska dra upp armarna och en ska trycka ned dem). Vi visar fler fysövningar och vilka muskler som arbetar. Detta kan förhoppningsvis leda till en nyfikenhet till fys istället för den vanligtvis tråkiga inställningen.

Det kan vara bra att få viss teknikinlärning utanför banan. Allt helt utan press på att lyckas kunna sitta och prata om teknik, och även taktik. Det blir dock lätt för mycket när man har att göra med tioåringar. Det finns så mycket att prata om, så självklart kan man inte ta upp allt. Ibland, speciellt på ett långt läger där man spelar tennis fyra till fem timmar per dag, kan det vara skönt att ta det lugnt och lyssna lite ibland.

Detta är ett bra tillfälle att visa filmklipp för de äldre eleverna av när proffsen spelar och analysera dessa. Rent praktiskt vet jag inte huruvida vi kommer analysera slow motion-klipp, men jag konstaterar ändå att det skulle vara kul, men sanningen är att det skulle bli ganska svårt att lösa i praktiken (går inte in djupare på det nu).

För de yngre kan man repetera lite av grunderna i forehand och backhand, samt visa skillnaden på exempelvis grundslag och volley samt serve och smash. Liknande genomgångar kommer givetvis hållas på varje bana under träningen också.

Taktik är något som sällan diskuteras med yngre. Kanske inte så konstigt eftersom målet är främst att få igång ett spel och hålla igång bollen, innan fokus övergår till att handla om att vinna poäng. Självklart kan man nämna ett ord eller två, men jag tror det blir bäst att tänka ut det precis innan vad man i så fall ska prata om (det rör sig ju bara om några minuter och att planera upp alltför mycket kan ge en stel framtoning).

I tennis är inte poängräkningen lika enkel som i andra sporter och det är många elever som inte lärt sig hur man räknar alla 15 30, 40 (och som många säger: 50). Därför kan det vara bra att dra nytta av något av det jag och mina kolleger fick lära oss på Svenska Tennisförbundets klubbdomarkurs för några veckor sedan. De yngsta får lära sig att räkna poäng, game och set i en match. Lite om hur man ska vara när man spelar tennis - utan att bli en moraltant kan man berätta att man inte svär, inte kastar racket osv när man spelar, eftersom ”Federer aldrig skulle göra så”. De äldre får några olika spelscenarier att döma rätt, får veta hur man ska döma i olika situationer, hur man ska göra när man spelar match (något som är väldigt viktigt och sällan tas upp). Detta är viktigt eftersom vi antagligen kommer avsluta lägret med matcher.

Det är lätt hänt att man krånglar till det och går in på för mycket detaljer. I den allra simplaste modellen behöver man bara gå in på att det finns olika sorters mat, vad olika slags mat är bra för, vad som är onyttigt (jag ska inte spåra ur alldeles, men de yngsta kanske kan rita något de vet är onyttigt – allt för att ge dem något att göra – och då inte för länge) och givetvis klassikerna – kostcirkeln och tallriksmodellen (som alla elever får ett papper på). För att göra det mer avancerat går man in på kolhydrater, fett och proteiner, förklarar vad de är bra för, vad de finns i för mat. För de allra vetgirigaste kan man gå in på snabba och långsamma kolhydrater (en gissningslek kan genomföras där eleverna gissar om ett livsmedel är snabbt eller långsamt) och nämna något om GI. Eleverna får alltså kostcirkeln och tallriksmodellen på papper till sin pärm, eventuellt kan de äldre få ett till papper med snabba och långsamma kolhydrater. Det kanske låter komplicerat och svårt, men det är både enkelt och mycket givande.

På Sweden Tennis Academy, tennislägret jag gick på för några år sedan, fick alla deltagare varsin mapp. Under veckans gång hade vi teorilektioner en gång varje dag. De handlade om att äta rätt, kroppens uppbyggnad, en del biomekanik (avancerad tennisteknik) och allt möjligt annat. Konceptet med mapparna var mycket bra, så bra att jag kommer kopiera det mer eller mindre rakt av. Alla elever kommer få en mapp första dagen som det står ens namn på (måste leta reda på 30 mappar). Man kanske får ett välkomstpapper där det står vad lägret kommer handla om. Efter lunch varje dag kommer vi därefter gå igenom ganska grundläggande teori. Det kommer gå till så att grupperna läggs ihop två och två (vilket ger lagom antal elever i varje grupp – inte för rörigt och inte onödigt få) så att man kan presentera på varje grupps nivå, eftersom både nivån och åldern på spelarna kommer variera kraftigt. Därefter kommer vi ta i runda slängar 15-20 minuter att gå igenom dagens område på. De yngre kommer antagligen inte kunna sitta stilla så länge (vet jag av erfarenhet), så där kan man varva en lite mer lättsam och lekfull teori med lekar. Meningen med områdena är att de ska kunna förklaras på olika nivå. Följande inlägg är förslag till teoriteman.

Ett på ytan för våra elever helt ovidkommande indiskt experiment handlade om att hålla elefanter i schack. När elefanterna var små band man dem till stora träd med tjocka kedjor. Allteftersom de växte och blev större blev repet de hölls med tunnare, och till slut var trädet en liten kvist och kedjan en sytråd. Elefanterna rörde sig ändå inte eftersom det kändes hopplöst. De hade lärt sig att det inte var någon idé att försöka. Ett mindre humant experiment bestående av ett gäng hundar, burar och elchocker kom även den till samma slutsats, men vägen dit var mycket plågsammare. Detta är något som kallas inlärd hjälplöshet och existerar även hos människor. Inlärd hjälplöshet ”drabbades” även skolsvaga barn i ett skoldistrikt av. Anledningen till det rapporteras ha varit att de fick för mycket hjälp, stöd och extra träning. Chockande tyckte jag det lät första gången jag såg det, men efter att ha tänkt en stund verkar det nästan självklart. Självklart tappar man all motivation till att kämpa om man får allt ”upplagt på silverfat” som vissa föräldrar gör mot sina barn. Att döma av dessa exempel är det viktigt att ge sina elever ett visst mått av självständighet, ett visst mått av motstånd och svårighet, där de måste lära sig själva, prova sig fram, misslyckas och till sist lyckas. Ett exempel då det gäller att använda detta i praktiken (på tennisbanan) kan vara att man i vissa övningar börjar med att låta eleven prova sig fram utan större hjälp från tränaren – av erfarenhet vet jag också att det eleven lär sig själv sitter djupare ned i hjärnroten (i brist på bättre liknelse) än det som han tvingas på av någon annan. Även hoppet är viktigt då det gäller att motivera sig. Utan hopp är det mycket stor risk att eleverna reagerar som de inlärt hjälplösa, skolsvaga eleverna. I ett kan tyckas omänskligt experiment lät man råttor simma i vatten under jobbiga förhållanden (”Hoppfulla råttor simmar lugnt”, s.40). Efter i genomsnitt 17 minuter gav råttorna upp och dog. Andra råttor fick därefter utföra samma sak, men räddades precis innan 17 minuter. Man lät dem vila, äta och sova innan de återigen släpptes ned i vattenbehållaren. Denna gång simmade de med hoppfullhet inom sig, och klarade sig hela 36 timmar, alltså 127 gånger så lång tid (!) innan de gav upp. Detta visar tydligt hoppets inverkan på prestationer. I andra sammanhang som inte handlar om råttor som simmar till dess de dör, finns självklart hoppet med där med. Bara en så liten sak som att ge en tidsbegränsning på en tennisövning som upplevs som tråkig kan göra stor skillnad just av den anledningen. Detsamma gäller mycket annat inom tennisträningen, som vi tränare hela tiden måste ha i åtanke.

En industri för länge sedan ville höja sin produktion som var baserad på arbetarnas kollektiva prestation. Till att börja med gjorde man belysningen starkare i lokalen där arbetarna jobbade. En ökning i produktiviteten gick tydligt att se. De gjorde samma sak igen, så att arbetarna fick ännu mer ljus. En ytterligare ökning gick att se. Vad skulle då hända om man sänkte ljusstyrkan, frågade cheferna sig. Produktiviteten ökade paradoxalt nog ännu mer. Därefter tog man ut lamporna och satte sedan in dem igen, med samma styrka. Man hade nu pressat upp produktiviteten ännu mer. Liknande resultat har man fått i flera andra experiment också. Anledningen är simplare än man kan tro – arbetarna fick högre arbetsmoral tack vare att de fick uppmärksamhet och kände att cheferna brydde sig om dem, de kände sig ”ompysslade”. Parallellen mellan de svettiga 40-talsfabrikslokalerna och tennisbanorna är att genom att visa att man bryr sig om eleverna, får dem att känna sig speciella, viktiga och ja, ”ompysslade”, höjer man deras motivation och får dem att kämpa mer, lyssna bättre och därför även prestera bättre. Omvänt gäller att utan motiverande kommentarer och liknande tycker inte (genomsnitts)eleven att det är roligt och kommer därför att dra benen efter sig.

Ett prestera som grupp i all ära, men som det här experimentet visar kan man uppnå bättre resultat med individuell kraft i vissa fall. Två gupper skulle cykla på träningscyklar. Den enda skillnaden var att den ena gruppens medlemmars resultat skulle jämföras individuellt och den andra skulle resultaten läggas ihop till en summa. Resultatet var entydigt – gruppen där individens resultat jämfördes presterade bättre, den där gruppens resultat togs i beaktning cyklade sämre. Förklaringen tycks vara att gruppmedlemmarna tenderade att åka snålskjuts på kollektivet istället för att prestera sitt yttersta. Precis som de andra experimenten som tas upp har samma experiment genomförts på olika sätt vid olika tillfällen och samma resultat har fåtts. Samtidigt finns det många experiment som visar på att prestationsförmågan ökar vid samarbete i en grupp (”Grupp gissar lika bra som den bästa medlemmen”– eller snarare bättre, Den goda sällskapseffekten s. 144) men just detta fenomen har jag sett själv många gånger inte minst hos elever på tennisbanan. En viktig lärdom är att dels variera mellan gruppbetonade och individuella uppgifter, och dels att försöka ge gruppövningar vissa individuella inslag – så att man inte riskerar att alla försöker åka snålskjuts på en obefintlig grupprestation.

Eleverna i en grundskola fick veta att de brunögda var överlägsna de blåögda. En auktoritär lärarinna sa att de blåögda var sämre (opålitliga, dumma etc). De fick sämre villkor (de fick inte ta en andra portion lunch, inte dricka från vattenautomaterna etc), medan de brunögda fick belöningar (exempelvis längre raster). När motsättningen planterats av läraren skötte eleverna resten själva: de brunögda förtryckte de blåögda, trots att det egentligen inte var någon skillnad på dem. Efter ett tag presterade de brunögda bättre i skolan, medan de blåögda blev osäkra, blyga, så kallade halvmänniskor. Experimentet visar flera saker. Bland annat hur tätt kopplad självkänslan är med prestationsförmågan, hur en auktoritär ledare kan få elever att göra sämre ifrån sig med fel metoder och i viss mån hur lättpåverkade människor (i allmänhet, barn i synnerhet) är.

Förutom solbränna har jag fått annat med mig i bagaget från Kreta. Jag tänkte att när jag ändå inte kunde uppdatera bloggen någonting kunde jag göra något annat, som både var intressant samt kunde hjälpa lägret och inte minst mina tränarkolleger i deras sätt att se på grupper och individer på tennisbanan. Pinocchioeffekten – 130 sanningar om hur du funkar, skriven av Henrik Diamant och Mikael Zethelius (Natur & Kultur, 2006) är en bok som tar upp sociologiska och psykologiska fenomen genom experiment och undersökningar – det vill säga det är en mycket trovärdig bok. I boken fann jag några fenomen som var mycket intressanta för lägret. Jag lägger dem var och en för sig så att det smidigare att lägga till fler efter hand.