Hur över hundra svettiga timmar ska disponeras

Efter att ha kommit in lite i projektet har jag märkt hur mycket tid som kan läggas ned på att höja nivån på lägret.

Tiden jag lagt ned hittills har gått till bland annat en tränarkurs, som jag gick både inför lägret och inför mitt övriga jobb som tennistränare, så vi (jag och Jeanette) kom överrens om att räkna halva tiden, 15 timmar, som del av projektet (kommer förklara hur det hjälpte mig i projektet, vad vi gjorde osv). Dessutom har jag lagt två timmar på möten med andra tränare (där vi kommit fram till vissa av de saker jag skrivit om på bloggen, bland annat delar av schemat), sedan har jag lagt totalt sex timmar på att skriva på bloggen (inräknad all tid jag lagt på förberedelser och så vidare). Jag kommer fortsätta redovisa precis hur jag fördelar tiden, då det är viktigt att veta mer eller mindre exakt.

Jag skulle tro att jag kommer fördela tiden ungefär såhär, i stora drag:
  • 20 timmar - intervjuer, kursen som jag gick, läsa litteratur
  • 30 timmar - förberedelser - skriva på bloggen (då tar jag givetvis med all tid jag har bloggen i åtanke - men kommer givetvis redovisa allt jag kommer fram till)
  • 40 timmar - effektiv tid under lägret
  • 5 timmar - förberedelser under själva lägerdagarna, tid jag lägger ned efter tennisens slut (till exempel lägger upp tips till elever, bilder etc)
  • 15 timmar - efterarbete
Mer konkret hur jag fördelar förberedelsetimmarna kommer givetvis efterhand.

"Utmaningar"

Som tennistränare går jag ibland och funderar på nya tankar och idéer. Något som jag funderat på länge men som jag inte tagit mig tid till är något som jag tänkt kalla för utmaningar. Ska jag vara helt ärlig så finns det stunder då man bara vill att tiden ska gå. Dessa stunder är det väldigt bra att ha ett alternativ till att bara fördriva tiden. Något som är konstruktivt och utvecklande för eleverna. När jag sedan tänkte djupare på "utmaningarna" så kom jag på att man kan använda dem på andra sätt också, till och med så att träningen kan formas utefter utmaningar, där utmaningarna är som en röd tråd i träningen. Till att börja med, utmaningarna skulle vara som tester för eleverna (valet att inte kalla dem tester är nog ganska uppenbart) där eleverna gör tester, antingen i grupp eller var och en för sig. Den första utmaningen som jag kom och tänka på, som är ett bra exempel är det så kallade ITN-testet, som jag använder till de äldre grupperna.

Utmaningarna kommer röra allt från bollsamling till hårda servar till spel med varandra, det vill säga allt som rör tennis. Självklart kommer nivån anpassas till gruppen, men inte på bekostnad av att alla i gruppen ska få en utmaning (fyndigt). För att uttrycka syftet med utmaningarna, i tennisträning i allmänhet och till lägret i synnerhet:
  • Göra träningen roligare - Detta kan vara till bra hjälp för många tränare som kanske tenderar att fastna vid sina egna fördriva tiden-favoriter.
  • Höja elevernas motivation - presenterar man utmaningarna på rätt sätt kommer det fungera som en morot för eleverna. Detta är den anledning som jag tycker är viktigast.
  • Göra träningen mer målinriktad - som nämndes ovan så kan utmaningarna vara en stor hjälp för tränaren. För att konkretisera: Tränaren inleder ett nytt tema på träningen som är volley. Han säger att träningen de näsmaste tre veckorna kommer vara för att hjälpa eleverna lyckas så bra som möjligt på volley-utmaningen som kommer i slutet av den tredje träningen. Det kan även vara att man spelar en träning och har en utmaning på det man lärt sig i slutet av träningen. Detta kan även hjälpa till att motivera eleverna som nämndes ovan.
De här är de jag kommer på just nu. Det finns givetvis fler. Självklart finns det även risker med att ge träningen en touch av tävlingsinstinkt.
  • Som alltid när individer tävlar mot varandra kommer vissa förlora och andra vinna. Det finns en viss risk till att samma personer förlorar hela tiden och därför känner sig sämre. Lösningar till detta är att det även görs grupputmaningar, där hela gruppen får dela på kakan om man vinner, och dels att man betonar vikten av att "utmana sig själv" (utsliten fras i dessa sammanhang, men kan fungera till viss del).
  • Olika spelare vill göra olika utmaningar eftersom de är bra på olika saker. Om man som tränare inte kan lösa en sådan situation (som uppkommer hela tiden) så ska man inte vara tränare. Om man ändå vill det kan man tänka på att det är tränaren som bestämmer men har en betydelsefull anledning till varför han bestämmer som han gör (en anledning som han noga poängterar för sina elever). 
  • Tränaren missuppfattar konceptet och kör alltför mycket utmaningar.
  • Tränaren säger alltid utan förvarning att man ska genomföra en utmaning. Istället är det bättre att förbereda under längre tid, alltifrån en halvtimme till tre veckor. Detta för att eleverna dels ska få en chans att lyckas så bra som möjligt, dels för att man annars inte förstått konceptet (förklarat tidigare i inlägget).
Det jag vill visa är att det finns många risker, men mycket av dem kan man som tränare förhindra. Jag tror att konceptet med utmaningar kan vara mycket bra om de används på rätt sätt. För att lägga grunden till utmaningarna (som kommer användas på olika sätt under lägret) kommer jag lägga in en kategori som bara handlar om utmaningar.

Varför ha ett schema och inte ge fullständig "artistisk frihet"

Schemat. En tydlig fokuspunkt. Schemat är extra viktigt när det kommer till att ge struktur och en röd tråd genom hela lägret. Som jag tog upp innan är det också viktigt att undvika att tränare gör dels samma saker hela tiden, och dels upprepar det de andra tränarna redan gjort med eleverna. Därför är det extra viktigt att ha en tydlig planering. Viktigt att tänka på när det gäller all planering och alla förutbestämdheter, so to speak, är att de ska vara till hjälp. Som en guide. Inte något man måste följa till punkt och pricka. Därför ska detta fungera som vägledning och en hjälp för oss ansvariga (alltså tränarna). Mina egna erfarenheter är att jag jobbar mycket bättre om jag hela tiden har en struktur i bakhuvudet som hela tiden kan hjälpa mig om jag har brist på spontanitet. Alltså - spontana idéer och nya övningar är i princip alltid bra (om de är genomtänkta), men det går inte att alltid komma med nya varianter, roliga övningar och så vidare. Och det är när man inte kan det som det är viktigt att hela tiden ha en planering som ligger bakom, som man kan gå tillbaka till, bara så att man som tränare inte ska glida in i en gammal rytm, ett enkelspårigt snår, en krokig väg (slående liknelser i alla ära, det jag menar är att man inte ska låta latheten ta över). Dessutom går det inte att höja nivån på lägret utan att kunna göra någon som helst övergripande planering.


Budget (och om en mindre omstrukturering av bloggen).

Tyvärr får jag inte ta upp något om pengarna, Ellagårds Tennisklubb vill att det ska vara mellan oss. Därför kommer hela den finansiella aspekten gå i kras. Men det kanske bara var bra, för att smalna av området något. Ju mer jag tänker desto mer kommer jag att tänka på nya områden att skriva om. Ett sådant är ledarskap, som givetvis är en mycket stor del i mitt projekt - kanske till och med den största. Dock finns ju ledarskap med i mycket av det jag skriver, och skulle jag ha något konkret att säga om just ledarskap som inte är inbakat i något annat kommer det hamna under teknik (jag planerar att läsa om ledarskap inför lägret för att bli bättre och kunna ge fler tips till mina kolleger) tillsammans med länkar inom ämnet.


CD-skivan

Tanken med CD-skivan är att ge varje elev ett minne från lägret, samt visa teknikutvecklingen. Vi kommer under hela lägret ta foton, både på spelet när det är igång och på "livet utanför banan", för att använda sportjournalistiska termer. Samtidigt som fotografierna är kul att ha för alla inblandade är det en utmärkt hjälp för mig i min redovisning.
Lägger alltså till två saker på förberedelselistan: kamera och videokamera.


Hur filmningen ska lösas (alltså rent praktiskt)

Två elever kommer vara på den banan där vi filmar samtidigt. Två tränare krävs för detta, då en av tränarna behöver filma och den andre matar bollar. Spelare 1 får fyra forehands i rad, därefter fyra backhands. Efter det servar spelare 1 direkt (för att minimera klippning i filmen läggs spelare 1:s sekvenser efter varandra). Därefter upprepar spelare 2 proceduren. På banan bredvid spelar två elever olika typer av spelövningar, medan en grupp (den grupp bestående av fyra personer som egentligen skulle haft banan) har fys alternativt spelar på samma bana. Därefter roterar grupperna. Programmet kan ändras, både ifall vi upplever annat sätt som mer effektivt eller om gruppsammansättningen talar för en annan modell. Vi vet ju inte riktigt hur många som kommer vara med ännu, därför är det svårt att bestämma något slutgiltigt ännu. Antingen kommer alla elever på hela lägret genomföra detta, eller så kommer vi ha en grupp med de allra minsta som kommer ha en helt egen planering under hela veckan och därför inte är med (mer om detta senare).

Liknande modell kommer alltså användas sista eller näst sista dagen. Anledningen till att dagen ännu inte är bestämt är för att jag är osäker på vad som passar bäst. Dilemmat är att man självklart vill ta inspelningen så sent som möjligt för att hinna med elevernas utveckling ända fram till "målsnöret", men om det genomförs på fredagen, alltså på sista dagen, kommer vi dels få ett problem med hur eleverna ska få sina CD-skivor, dessutom är det annat inplanerat på fredagen (mer om detta senare). Så att lägga inspelningen på torsdag eftermiddag skulle rent praktiskt kunna fungera bäst, då redigering av filmer och klippning och så vidare skulle kunna genomföras på torsdag efter lägret, så att eleverna kan få CD-skivorna på fredagen. Å andra sidan kommer vi då gå miste om fotografier tagna på fredagen. Så det är både fördelar och nackdelar hur vi än gör.


Videofilmning av teknik (technique makeover, före-, eftersekvenser)

För några år sedan var jag på ett tennisläger som heter Sweden Tennis Academy. Det var ett läger där man sov över, åt nyttig mat, hade teori och fyspass. Kort sagt, efter en vecka av hård träning var man slutkörd. Jag fick dock många idéer från lägret, som höll otroligthög klass. En av dessa som jag kommer använda på detta läger är att filma alla elever i början av lägret och därefter i slutet. Detta för att visa vilken utveckling som skett. Faktum är att de flesta som var med på lägret utvecklades massor tack vare utmärkt träning och bra tränare, vilket även syntes på inspelningarna. Våra filmer kanske inte kommer visa samma "rungande" utveckling, men förhoppningsvis en stor förbättring i alla fall.

Rent praktiskt kommer vi ha en tränare som filmar en bana, en elev i taget (mer detaljerat om upplägget senare), där fyra forehands, fyra backhands och fyra servar spelas in. Därefter roterar man så att nästa spelare får filmas.

Affisch nummer två

Affisch nedbantad för att lättare fånga uppmärksamhet på diverse anslagstavlor i Täby som jag satt upp den på.

Attrahera köpare

För att få elever intresserade av lägret har vi jobbat en hel del med att sprida budskapet om "Sveriges bästa sommarläger i tennis", både till föräldrar och elever. Jag har satt upp affischer vid tennisklubben (såsom den jag lade upp), bett andra tränare ta upp lägret med sina elever, bett tränare jag känner i andra klubbar berätta om lägret för sina elever samt satt upp affischer på diverse anslagstavlor runt om i Täby. Efter allt detta arbete kan 21 anmälda elever tyckas ganska lite, men det är ungefär så många vi väntat oss. Så egentligen är jag ganska nöjd, skulle dock vara idealt att ha 25 elever.

Första inlägget om teknik (eller hur man fördriver tiden på banan)

En aning missledande titel kanske. All tid ska självklart inte läggas på teknik (återkommer till detta), utan av en timme brukar tjugo minuter gå till ren teknikträning, det så kallade temat.

 

En grundläggande och simpel metod som jag brukar bygga upp teknikinlärning utefter är att först köra en genomgång. Därefter spelar alla tillsammans (kan vara bollmatning eller spel tillsammans). efter det försöker jag dela upp spelarna så gott det går så att jag kan ta var och en individuellt. Denna modell använder jag eftersom jag tror att den är effektivast. Det vill säga, att börja med en genomgång (alternativt att eleverna får prova sig fram under "kontrollerade former") gör att alla får en grunduppfattning av vad det är, det går dessutom snabbast så att tränaren inte behöver ta grunderna med alla en och en. Steg två får man använda det man lärt sig, praktisera det. Efter att ha gjort detta ett tag kommer alla ha utvecklat individuella "avvikelser" från den generella tekniken. Det är då jag som bäst kan hjälpa dem en och en, förutsatt att avvikelsen behöver korrigeras. Detta fick jag från någon inlärningsbok, att de flesta lär sig bättre genom en kombination av att se (jag visar exempelvis en rörelse), att höra (jag förklarar rörelsen), och att genomföra själva (de gör rörelsen själva medan jag går runt och korrigerar). Det som stod i boken (finns så många som beskriver detta så jag kommer inte ihåg var jag läste detta först) var att ju fler sinnen man använder desto lättare har man att lära.

 

En annan förklaring till att detta är den bästa metoden att lära ut teknik på är att svårigheten för eleven att göra rörelsen på är som följer (lättast först):

  • göra rörelsen i luften utan boll - nu behöver eleven inte timing till bollen utan gör rörelsen fritt. 
  • släppa bollen och slå över, alltså starta bollen själv - nu behöver eleven tima bollen, dock endast i "höjdled".
  • Bollen matas (tränaren står på andra sidan och slår bollen till eleven väldigt lätta bollar nu i början) till eleven - eleven behöver nu slå vid rätt tillfälle, anpassa slaget i höjdled och även i viss mån i sidled beroende på hur svåra bollar tränaren matar.
  • Bollen spelas fritt mellan två elever - alla föregående måste eleven ta hänsyn till, samt att förflytta sig till bollen i sidled.
Denna stegrande svårighetsskala följer ganska tydligt den föregående modellen. Självklart blir träningen mer varierad och bättre om man inte konstant håller sig till detta, men det kan vara bra att ta med i beräkningarna att så mycket som möjligt ska korrigeras utan boll då eleven har lättare för att fokusera på själva rörelsen, istället för på bollen (och i värsta fall på att vinna en match mot en annan elev).

Vikten av att ha många övningar på lager

Ett problem som man ofta ser uppstå är att samma övningar används om och om igen. Det slog mig när jag idag var  tränare på ett annat läger i Täby. Jag var där för att få en del saker att tänka på som kunde utveckla mitt eget läger. Då kom jag bland annat att tänka på just det. De flesta tränare är egentligen bra, men ibland har de inte lust att "vara på topp" utan försöker bara få tiden att gå. Så istället för att hela tiden hitta på nya varianter av spelövningar, med syfte och mål och bra upplägg och allt vad det heter, så spelar man samma saker hela tiden och samma saker som alla andra tränare på samma läger. Det var lite det som hände idag. Därför tänkte jag lägga till en ny kategori till listan: spelövningar. De är mycket viktiga. Oavsett hur bra en tränare är på att lära ut, på att korrigera teknik, på att vara rättvis med mera, så är träningen ändå uppbyggd av övningar, vilka är själva kärnan i utlärandet. Utan att ha många varierande övningar kommer genomsnittseleven förr eller senare att a) tycka att det är tråkigt eftersom det aldrig blir variation b) inte känna att han utvecklas. Jag måste dock slänga in en brasklapp. Det finns många elever som gärna spelar dubbelkung (en mycket vanlig spelövning) en hel lektion. Men en tränare som viker sig för det är antingen väldigt trött, eller struntar helt i vad eleverna lär sig. Oavsett vilket känns det kanske inte så bra när föräldrarna betalar mycket pengar för varje timme deras barn spenderar på banan.

Tröjorna är här!

Idén om att ge alla elever varsin tröja på lägret är inte ny. Vi beslutade oss för det (det var egentligen något av en självklarhet) alldeles i början av planeringen. Anledningarna till att eleverna ska få tröjor är många.
  • För det första så kommer eleverna ha på sig dessa tröjor även i andra sammanhang, och lägret och även klubben kommer synas mer, antagligen i positiv dager. Dessutom kan det vara kul för eleverna att visa tröjan för kompisar (vet jag av egen erfarenhet att jag tyckte).
  • Eleverna kommer vara lättare att hålla reda på då alla har likadana tröjor på sig. Dessutom, när vi tränare har en annan färg på våra kommer eleverna ha lätt att se oss, vilket skapar en större säkerhet hos eleverna. Dessutom kan föräldrarna snabbt se vilka som är tränare.
  • Det kommer förhoppningsvis skapa en större samhörighet hos lägerdeltagarna.
  • Den seriösa prägel det ger lägret är inte att förringa. Exempelvis vid fotograferingar ser det bra ut att alla har likadana tröjor på sig.
Alltså, det finns många anledningar till tröjorna. De kom idag. Färgerna är mörkblå för eleverna med tryck vid bröstet och orange för tränarna, där det står "coach" på ryggen. Det är lite för att göra det tydligare att vi bestämmer och även visa föräldrarna att det är vi som är ledare (övertydligt kan tyckas då vi både är större, har annan färg på tröjan och nu också har tränartryck på ryggen).

Affischen


Mer ingående

Detta är alltså ett sätt för mig att redovisa arbetsprocessen bakom lägret. Lite som en loggbok men där man inte lika lätt kan ljuga om datum och så vidare.

För att gräva djupare i den djungel av idéer och tankar som jag försöker strukturera till något mer överskådligt (och framförallt till något som man mer effektivt kan utveckla och utvecklas av!) kommer bloggen struktureras en aning. Inlägg av olika karaktär kommer vara "taggade" (ska se efter om det går att göra så) så att man lättare kan sålla bort allt skitsnack och se det man verkligen vill. Innan jag börjar vill jag noga poängtera att det med största sannolikhet kommer behöva göras förändringar, se därför inte inläggen som ristade i sten (eller hur man nu säger). Språket kommer dessutom vara till strösta delen på svenska, eftersom det underlättar för mina tränarkolleger att titta på hur jag tänkte mig lägret. Detta är alltså även ett hjälpmedel för dem, samtidigt som det är en surrogathjärna för mig, och en källa för betygssättning för min handledare.

Lägret kommer bestå av ett antal elever, någonstans mellan tjugo och tugofem i dagsläget i åldrarna sju till  (anmälningstiden inte slut i skrivande stund), och cirka fyra tränare till, lite beroende på hur många anmälningar vårt hårda förarbete i fråga om anmälningsaffischer och "product placement" leder till. Lägret kommer alltså ledas av mig, men alla tränare kommer givetvis få möjlighet att påverka och vara delaktiga.

De områden som bloggens inlägg i stort kommer delas upp i är (självklart kan det ibland vara svårt att dela in inlägg under en rubrik ifall det rör flera ämnen, men jag kommer försöka separera olika ämnen så gått det går):


 

* Inlägg som rör schemat och organisering. Det kan även vara tips från andra källor jag fått angående detta (då refereras dessa personer, böcker, filmklipp och filmer självklart till)
* Inlägg som rör idéer och tankar av olika slag, det vill säga specifika detaljer som förbättrar på olika sätt (hur kommer givetvis stå med).
* Tennisteknik kommer jag i viss utsträckning ta upp. Limiterande blir att jag inte har tid att ta upp allt som finns eftersom det är ett så brett område, att jag inte är expert på allt, och att det är mycket som är självklart. Därför har jag valt att ta upp teknik som rör vanligt förekommande problem. Dessutom eventuellt förklara en del grunder, både för att det är ett viktigt ämne, och för att ge alla tränare en grund så att vi lär ut samma metoder. Även länkar till filmklipp av elit kommer jag använda för att tydligare illustrera det jag säger, samt grundläggande metoder i teknikanalys (både sådana som jag kan och sådana som jag förhoppningsvis lyckas läsa mig till)
* Inlägg som har att göra med budget och material. Exempelvis ifall vi ska byta slangen till utebanorna, en fullständig budget och vad eleverna får ut, materialistiskt mätt.
* Skitsnack (ursäkta uttrycket), sådant som jag känner för att skriva angående lägret eller tennis i allmänhet. Självklart kommer jag inte slösa tid på att skriva helt irrelevanta saker, men sådant som är ostrukturerat men jag måste få ned på papper, "typ".
* Inlägg som endast innehåller frågeställningar till oss som tränare, där jag inte är helt säker på något ännu.

Min handledare och jag!

Valet av namn stod mellan The Perfect Camp och ETK Tennis Camp. Jag valde ETK Tennis Camp, lika fantasilöst som det uppgivet försöker följa den amerikaniserade trenden inom idrottsvärlden där allt ska vara så engelskt och "flashigt", som pappa skulle sagt.

Men det är inte det som bloggen ska handla om. De fjortonåringar som inte avskräckts av namnet utan fortfarande letar efter smaskiga utvik/detaljer ur ett privatliv på den här skolbloggen bör dra öronen år sig. Detta är en blogg om ett tennisläger som 100-poängsprojekt. Det kommer varken stavas fel med flit, särskrivas eller skrivas snusk. Det kommer förhoppningsvis bara vara jag och min handledare som tar del av informationen. Så mycket nöje, min handledare och jag!

RSS 2.0