ETK Tennis Camp-09

...så är det lite svårare för mig att välja ut det som är allra viktigast och som spelarna har mest nytta av just nu (jag har också i bakhuvudet att de äldstasom sagt inte är över 13 år). Men något som jag tror kan vara intressant för många är varför man får olika stora muskler. Jag kommer använda mig av två lustiga ytterligheter: den steroidpumpade bodybuildern och den sticksmala marathonlöparen. Hur ser en tennisspelare egentligen ut? Jag tror det är viktigt, som sagt, att inte "snacka för mycket skit" (ursäkta uttrycket) och istället bara besvara frågor som jag tror att spelarna undrar över. Däremot tror jag av erfarenhet inte att vi bara ska ha en enda lång frågestund. Då ställs sällan frågor av yngre samhällsmedborgare, varför kan man väl fråga sig.

I det här ämnet är det nog lätt att halka ned i träsket med gamla stencilbilder av svartvita, ritade gubbar utan skinn som man får se: "jaha, där var Biceps Brachii, intressant, då vet vi". Det träsket. Så från att ha pratat lite om hur olika träning ger olika typer av muskler är det nog bra att förklara kortfattat hur muskeln fungerar (maximalt en minut). Exempelvis: "känn på biceps, precis den övre på överarmen. Böj armen. Oj, känner ni hur muskeln blir större och hårdare? Det är för att den dras ihop som ett gummiband!"jag tror till och med att jag kommer använda exakt de orden. Jag vet inte varför man säger det egentligen, det är väl en ganska lam liknelse kan tyckas. Det kan också vara bra här att nämna att musklerna nästan alltid samarbetar med varandra. Det står ganska, om jag får säga det själv, perfekt på papperet, så här och på de andra teorilektionerna - följ papperet ungefär som det står.

Hursomhelst, vi visar några få fysövningar och säger (/eleverna gissar) vilka muskler som arbetar. Maximal tidsåtgång: tre minuter. Det sista vi gör är att prata lite om skador. Vi nämner att stuka foten och vad man ska göra (ta fram förbanden och visa snabbt ungefär hur man ska göra), kan även visa på samma sätt för om fan får akut knäskada. Nämn att det är vanligt i tennis att sträcka sig och avsluta självklart med den klassiska frasen "det är därför det är bra att värma upp", som elever har stört sig på i århundraden.

Jag håller nu på att förbereda teorilektionen som kommer vara först. Jag har valt att lägga ihop två ämnen som passar bra tillsammans: hur man spelar match och att de får göra spelövningar (se http://etktenniscamp.blogg.se/2009/july/teori-skapa-nya-spelovningar.html och http://etktenniscamp.blogg.se/2009/july/teori-poangraktningen.html). Det vi går in på då är helt sonika hur man räknar i tennis (med hjälp av "kycklingarna" och "clownen"), därefter några enkla regler (att bollen är inne om den studsar på linjen, att man dömer på sin egen sida och sådana saker som är bra att veta när man börjar spela match). Det är just sådana saker som är bra att veta för spelare som kanske ska till att börja spela match. Så att de inte kommer till matchen och inte vet hur man gör när man byter sida efter setbreaket (absolut inga egna erfarenheter, not). Efter det går alla in på en eller två av banorna och gör en jättestor linjeleken (man ska springa till linjen så fort som möjligt) för att få in den biten också utan att det för den skull ska bli långtråkigt. Moraltanten inom oss tränare kan äntligen få göra sig hörd, och en tränare kanske utropar "du skall icke kasta racket... För Federer skulle aldrig göra så!" eller något liknande. Men det är nog det mest långtråkiga som i alla fall jag vet om, så inte för mycket sådant. Det sista vi gör är att alla sätter sig i sin grupp i en liten tävling där man ska så snabbt som möjligt hitta på tre nya spelövningar medan vi tränare går runt och hjälper till. Självklart kommer vi antagligen avvika något från mallen, men det här ser jag framför mig som något realistiskt, som kommer fungera. Här kommer bland annat "Kycklingarna" och "Clownen" (piratkopierade från google utan att ge kred till den rätte ägaren visserligen).

Jag har precis skrivit ut första exet av första teorilektionen - kostlära. Jag tror att utmaningen är tudelad - att hålla det tillräckligt enkelt och att göra det roligt. Enklaste sättet att lösa båda problemen är nog att inte planera upp alltför mycket och att inte lägga så lång tid på det. Inom kostlära tycker jag det viktigaste är att prata om nyttig och onyttig mat, tallriksmodellen och snabbt om vad skillnaden på fetter, kolhydrater och proteiner är. Det är allt som behöver sägas. Jag tror att det är nyttigt att ta upp det, men det lär bli väldigt svårt att hålla deras intresse uppe för längre tid än det tar att säga detta. Det viktiga är också att eleverna får göra saker själva. De ska här tänka ut ett nyttigt och gott mellanmål. Och då kommer vi till ett annat problem - att de inte klarar av det utan tappar koncentrationen istället. Jag klandrar dem i så fall inte, det är ett ganska tråkigt ämne för en tioåring. Men: vi gör det så kul som möjligt, bland annat genom att göra det på deras villkor - att ta just mellanmål tror jag att alla åtta- till tolvåringar kan relatera till utan att känna stark ångest inför det. Lite grann samma koncept finns med i de andra teorilektionerna också.



Jag ser alltjämt positivt på framtiden, men det kommer bli en utmaning. Viktigt vid förberedelserna inför sådana här "flaskhalsar" är att just använda sig av tidigare erfarenheter. Ibland kan det kännas redan innan om det kommer lyckas eller misslyckas. Och inför teorin känner jag direkt när jag börjar lägga in saker som inte kommer uppskattas. Det är en "tunn tråd man balanserar på", som en vis man en gång sa.

Ett förslag som kan vara roligt är att eleverna hjälps åt att hitta på nya spelövningar och lekar. Man kan ordna alla i blandade grupper som tävlar mot varandra i att hitta på nya spelövningar, medan vi tränare går runt och hjälper. Detta är bra för deras kreativa förmåga, det gör så att vi tränare kan göra träningen roligare, det ger oss även fler varianter till spelövningar.

Klassiskt föremål för teorigenomgångar som leder in bra på fys (mer om fysen senare) och även på stretching. De viktigaste punkterna när det gäller kroppen är rörelseapparaten – framför allt muskler, leder och ben och skador – när kroppen går sönder. Inom dessa områden kan jag redan mycket men kommer antagligen behöva läsa på ännu mer. Beskriv hur muskeln fungerar (visa exempelvis en bicepscurl och berätta hur muskeln arbetar – därefter kan eleverna få gissa sig till vilken muskel som arbetar i en speciell rörelse) – eleverna får prova på hur starka musklerna är i olika lägen (exempelvis där en ska dra upp armarna och en ska trycka ned dem). Vi visar fler fysövningar och vilka muskler som arbetar. Detta kan förhoppningsvis leda till en nyfikenhet till fys istället för den vanligtvis tråkiga inställningen.

Det kan vara bra att få viss teknikinlärning utanför banan. Allt helt utan press på att lyckas kunna sitta och prata om teknik, och även taktik. Det blir dock lätt för mycket när man har att göra med tioåringar. Det finns så mycket att prata om, så självklart kan man inte ta upp allt. Ibland, speciellt på ett långt läger där man spelar tennis fyra till fem timmar per dag, kan det vara skönt att ta det lugnt och lyssna lite ibland.

Detta är ett bra tillfälle att visa filmklipp för de äldre eleverna av när proffsen spelar och analysera dessa. Rent praktiskt vet jag inte huruvida vi kommer analysera slow motion-klipp, men jag konstaterar ändå att det skulle vara kul, men sanningen är att det skulle bli ganska svårt att lösa i praktiken (går inte in djupare på det nu).

För de yngre kan man repetera lite av grunderna i forehand och backhand, samt visa skillnaden på exempelvis grundslag och volley samt serve och smash. Liknande genomgångar kommer givetvis hållas på varje bana under träningen också.

Taktik är något som sällan diskuteras med yngre. Kanske inte så konstigt eftersom målet är främst att få igång ett spel och hålla igång bollen, innan fokus övergår till att handla om att vinna poäng. Självklart kan man nämna ett ord eller två, men jag tror det blir bäst att tänka ut det precis innan vad man i så fall ska prata om (det rör sig ju bara om några minuter och att planera upp alltför mycket kan ge en stel framtoning).

I tennis är inte poängräkningen lika enkel som i andra sporter och det är många elever som inte lärt sig hur man räknar alla 15 30, 40 (och som många säger: 50). Därför kan det vara bra att dra nytta av något av det jag och mina kolleger fick lära oss på Svenska Tennisförbundets klubbdomarkurs för några veckor sedan. De yngsta får lära sig att räkna poäng, game och set i en match. Lite om hur man ska vara när man spelar tennis - utan att bli en moraltant kan man berätta att man inte svär, inte kastar racket osv när man spelar, eftersom ”Federer aldrig skulle göra så”. De äldre får några olika spelscenarier att döma rätt, får veta hur man ska döma i olika situationer, hur man ska göra när man spelar match (något som är väldigt viktigt och sällan tas upp). Detta är viktigt eftersom vi antagligen kommer avsluta lägret med matcher.

Det är lätt hänt att man krånglar till det och går in på för mycket detaljer. I den allra simplaste modellen behöver man bara gå in på att det finns olika sorters mat, vad olika slags mat är bra för, vad som är onyttigt (jag ska inte spåra ur alldeles, men de yngsta kanske kan rita något de vet är onyttigt – allt för att ge dem något att göra – och då inte för länge) och givetvis klassikerna – kostcirkeln och tallriksmodellen (som alla elever får ett papper på). För att göra det mer avancerat går man in på kolhydrater, fett och proteiner, förklarar vad de är bra för, vad de finns i för mat. För de allra vetgirigaste kan man gå in på snabba och långsamma kolhydrater (en gissningslek kan genomföras där eleverna gissar om ett livsmedel är snabbt eller långsamt) och nämna något om GI. Eleverna får alltså kostcirkeln och tallriksmodellen på papper till sin pärm, eventuellt kan de äldre få ett till papper med snabba och långsamma kolhydrater. Det kanske låter komplicerat och svårt, men det är både enkelt och mycket givande.

På Sweden Tennis Academy, tennislägret jag gick på för några år sedan, fick alla deltagare varsin mapp. Under veckans gång hade vi teorilektioner en gång varje dag. De handlade om att äta rätt, kroppens uppbyggnad, en del biomekanik (avancerad tennisteknik) och allt möjligt annat. Konceptet med mapparna var mycket bra, så bra att jag kommer kopiera det mer eller mindre rakt av. Alla elever kommer få en mapp första dagen som det står ens namn på (måste leta reda på 30 mappar). Man kanske får ett välkomstpapper där det står vad lägret kommer handla om. Efter lunch varje dag kommer vi därefter gå igenom ganska grundläggande teori. Det kommer gå till så att grupperna läggs ihop två och två (vilket ger lagom antal elever i varje grupp – inte för rörigt och inte onödigt få) så att man kan presentera på varje grupps nivå, eftersom både nivån och åldern på spelarna kommer variera kraftigt. Därefter kommer vi ta i runda slängar 15-20 minuter att gå igenom dagens område på. De yngre kommer antagligen inte kunna sitta stilla så länge (vet jag av erfarenhet), så där kan man varva en lite mer lättsam och lekfull teori med lekar. Meningen med områdena är att de ska kunna förklaras på olika nivå. Följande inlägg är förslag till teoriteman.