ETK Tennis Camp-09

Vad har varit roligast med lägret?

Har det känts kul att komma hit på dagarna?
Var det här ett bra sätt att spela tennis på?

Har vi tränare varit snälla mot dig om du till exempel haft någon fråga, känt dig utanför eller bara velat prata?

Är det något mer du vill att vi ska få veta? (skriv på resten av papperet).

Bilderna som inte går att visa är smileys med antingen ledsna, mittemellan eller glada munnar. För att man så tydligt och enkelt som möjligt skulle kunna visa vad man tyckte kunde man även rita ett helt eget ansikte som till exempel var argare än de förutbestämda.

Till att börja med, så svarade ungefär hälften att maten var god på första frågan och hälften att det inte var något speciellt med den. En detalj i sammanhanget, men det har visat sig att maten är viktigare än man kan tro. Det är dock svårt med undersökningar av det här slaget eftersom barn tenderar att vara en aning subjektiva och ha ett relativt kort tidsperspektiv - får man pizza sista dagen kommer svaren bli betydligt mer positiva än om pizzan serveras tidigare i veckan, som nu var fallet.

På den andra frågan skulle man kanske kunnat gå djupare och frågat hur mycket bättre (på en skala från ett till fem), men det kändes som det hade varit att begära lite för mycket av spelarna då frågorna var ganska svåra redan från början. Alla svarade med en glad mun.

Frågan efter var ett smidigt sätt att se så att ingen svarade glad mun av rutin utan verkligen tänkte till om vad de förbättrats på under veckan. Svaren varierar, precis som på nästa fråga, från kickserve via backhand till lekar.

På frågan om det varit kul att komma hit svarade de allra flesta ja, något som fick mig att lyfta lite på ögonbrynen. Självklart har det känts som alla haft det kul, men på ett tennisläger måste man också lägga in vissa inslag som kan uppfattas som lite tråkigare av de minst spelglada - just för att utvecklas så mycket som möjligt och kunna ha desto roligare senare med matcher och andra spelövningar. Det verkade dock som om vi lyckades skapa en bra "lägerkänsla" med tillräckligt mycket gemensamma aktiviteter och avbrott för att undvika monotoni och tristess (vilket även schemat förebyggde).

Resten av frågorna fick vi inga märkvärdiga svar på utan för det mesta ett tydligt ja, alltså en glad mun. I tränarnas formulär var frågorna lite svårare och stundtals ganska utmanande. Som jag tidigare visade såg frågorna ut såhär:

Samarbetet:

Hur tycker du att samarbetet mellan oss tränare har fungerat?

Känner du att de andra tränarna har lyssnat på dig?

Har det gått bra att hantera oväntade problem?

Ledarskap:

Känns det som Jonas var mån om att få veta vad du tyckte om saker? kände du dig involverad?

Känns det som du har utvecklats som tränare under under lägret? I så fall hur?

Vad kan Jonas tänka på för att förbättra sig som ledare?

Lägret:

Sammanfatta hur lägret gick med 20 ord!

Hur hanterade vi rent praktiska detaljer av lägret: förseningar, spel inne, mathämtning, etc?

Vad skulle du ändra på om du skulle ha lägret igen?

Eleverna:

Känner du att din roll som ledare på banan inte har ifrågasatts?

Har någon av eleverna uppträtt opassande under lägret? Hur har du i så fall reagerat?

Vad tror du att de elever som haft dig kommer svara på sina frågor?

Din insats:

Är den lön du får välförtjänt? Finns det något som du kunnat göra för att vara värd en bättre lön?

Nämn tre saker som du gjort bra och tre du känner att du kan förbättra dig på:

Jag kommer ta upp intressanta svar istället för att gå igenom allt. Angående samarbetet kommenterades tränarmötena som ett bra inslag där alla fick chansen att säga något de tänkt på om dagen som gått och den kommande. Problem som kom upp löstes smidigt och enkelt, kanske beroende på att alla tränarna hållt i liknande läger tidigare.

Ledarskapet sköttes överlag bra, enligt enkäterna. Tränarmöten dök återigen upp, den här gången för att alla kunde få chansen att prata och lyssna - som ledare är det även viktigt att lyssna (som alla hört tusentals gånger). Konstruktiv kritik (i.e negativa kommentarer) handlade lite om teorin - att det är svårt att få så små barn att lyssna så länge och att inte planera så mycket utan låta det komma mer spontant. Att inte ha lika mycket teori har jag diskuterat i tidigare inlägg, men jag tyckte att det fungerade bra eftersom alla var engagerade egentligen hela tiden. Viktigt, som tidigare nämndes, är att eleverna ska vara aktiva så mycket som möjligt istället för att bara sitta tysta och lyssna, exempelvis att vi tränade på att linda stukade fötter, pratade i par om nyttiga mellanmål osv. Att man ska ha det mer spontant håller jag till viss del med om, men det är det jag under hela projektet haft emot - att man ska ta träningen som den kommer och bestämma allteftersom, om man ens bestämmer. Så jag är glad att vi planerade så mycket (det går säkert att hitta flera inlägg som bara handlar om just det) - men man skulle nog tjäna på att avvika från planeringen fler gånger, är väl lärdomen.

Nästa kategori var lägret, alltså kommentarer om lägret och dess praktikaltiteter, exempelvis mathämtning. Alla tränare var överrens om att det gått mycket bra. En ganska träffande beskrivning som en tränare gav var: "ett beprövat koncept i ny tappning som genomfördes med bravur efter mycket planering. Resultatet blev många glada barn med nya kunskaper".